Mor Dacke

Nils Dackes avhuggna huvud i Joen Petri Klints krönika, sent 1500-tal.

4 kvinnor, 2 män, 1 barn, plus kör. 90 min.

MOR DACKE handlar om Nordens största bondeuppror, den så kallade Dackefejden 1542-1543. Det var den sista stora skälvningen som gick genom kung Gustaf Vasas rike. Det är ett ödesdrama på sydsvensk botten där utgången är given. Mot de illa rustade bönderna står furstemaktens avlönade legoknektar. Upprorsledaren Nils Dacke ställs mellan två kvinnor: hustrun och modern. Hustrun manar honom att ta till vapen mot förtryckarna medan modem förutser den katastrof som väntar och vill få honom att böja sig inför övermakten.

Bilden av Nils Dacke, den man som mer än någon annan förkroppsligar motståndet mot Gustav Vasas samhällsomvandling, växlar med krönikörerna och historieskrivarna, med tiden och avsikten. Än är han en rå skogstjuv och mordbrännare, än är han en ädel frälsargestalt, Men kanske är denna kluvenhet upprorsmannens sanna ansikte? Ja, så löpte tankarna under studiet av krönikor, dokument och historieböcker.

Dramat är uppbyggt i tolv korta scener som följer årets tolv månader. Det börjar med sommar, övergår i höst och vinter, då massakern äger rum, och slutar med vårens ankomst. Nils Dackes bondehär var oupplösligt förbunden med årstidernas växlingar. I detta historiska skeende tyckte jag mig se en djupare sanning om det eviga kretsloppet från liv till död till uppståndelse. Detta det återvändande livets mysterium som alla ritualer handlar om oavsett om vi uttrycker det i form av dans kring midsommarstången eller psalmsång på julaftons morgon.