1 kvinna (50+) 1 musiker 70 minuter

I SELMAS SAMLADE VREDE möter vi en kraftfull sextioårig Selma Lagerlöf på höjden av sin karriär i en våldsam uppgörelse med sig själv, sin samtid och med Gud. Mitt drama är en motbild till bilden av Selma Lagerlöf som ”sagotant” - en naiv, omedveten och folklig berätterska. Denna bild skapades av det sena 1800-talets ledande litteräre kritiker Oscar Levertin. Den har sedan först vidare av bl a Sven Delblanc och Lars Lönnroth i ”Den svenska litteraturen” (1989): ”Hon har inte förnyat vårt språk, ej vår människokunskap, ej heller har hon lyckats använda dikten som instrument för idédebatt. Hon är en atavism, en lysande relikt från berättarkonstens äldsta tider.” Deras presentation osar av ett nödtorftigt maskerat löje inför Selmas författarskap, framför allt av hennes kärleksskildringar. De manliga kritikerna brukade påpeka att Selma var låghalt och ogift, i vilket ligger insinuationen: en gammal nucka som inte legat med en karl och därför inte vet något om livet!

Ytterligare ett exempel på denna förminskande bild är P O Enquists drama ”Bildmakarna”, som sattes upp av Ingemar Bergman på Dramaten år 1998 och senare sändes i SVT år 2000. Här kablades bilden ut av Selma Lagerlöf som en smygsupande gammal fröken, skadad av sitt medberoende med den alkoholiserade fadern. Dessutom finns i dramat en antydan att fadern begått incest mot dottern! Som en kontrast till den sexuellt oerfarna gamla Selma ställs den sexuellt utlevande unga skådespelerskan Tora Teje.

När jag såg denna uppsättning upptändes jag av en våldsam vrede. Jag ville ropa ut: ”Men detta är inte Selma! Ni gör henne orätt! Selma var intellektuell, beläst och bevandrad i alla sin samtids tankegångar och idéer! Hon var buren av ett starkt socialt patos och ett känsloregister som för tankarna till Fjodor Dostojevskij. Liksom han såg hon och beskrev sin samtids stora moralfrågor. Liksom han vågade hon utforska människans dunklaste avgrunder. Liksom han vågade hon ge uttryck åt kärlekens och barmhärtighetens stora och omskapande mirakel. Liksom han valde hon medvetet en folklig form för sina berättelser. Hon förmådde fängsla läsare världen över. Inte för inte var hon i botten lärare och pedagog, en lysande sådan enligt sina elever vid elementarskolan i Landskrona.

P O Enquists drama fick mig att inse vidden av det motstånd som Selma hade att kämpa mot – och som också kvinnor idag måste kämpa mot. Kanske fanns i Levertins lite lätt nedlåtande bild av henne också ett mått av avundsjuka? Lever samma avundsjuka kvar hos Delblanc-Lönnroth och hos Enquist-Bergman? Är den ett utslag av 1900-talets oförmåga både att se upp till och erkänna en kvinnas geni? Är denna oförmåga i själva verket ett grundläggande ackord för hela modernismen?

Iscensättningar.

Görel Crona har gjort en egen instudering av SELMAS SAMLADE VREDE och har turnerat runt om i hela Sverige med den under flera års tid.

Pressröster

"Passionerat, intellektuellt stimulerande och intimt."

"Nyanserat porträtt av folkkära författarinnan Selma Lagerlöf."

"Relevant och inspirerande."

"Det är inte bara vrede. Det är en hel del kärlek också."

SELMAS GESAMMELTE WUT finns i tysk översättning av Melsene Laux.