Ur inledningen till DROTTNING MARGARETAS HISTORIA

I fokus för denna bok står drottning Margareta (1353-1412) och hennes skapande av den nordiska unionen. Efter århundraden av ständiga krig och maktstrider mellan olika falanger i Danmark, Sverige och Norge lyckades hon foga samman de tre länderna till en union, som markerar en vändpunkt i Nordens gemensamma historia. Genom unionen uppstod en samhörighetskänsla som trots blodiga krig, rivalitet och motsättningar överlevt genom århundradena in i vår egen tid.

Drottning Margaretas historia utgör en summering av de studier som jag bedrivit under drygt trettio år och som har resulterat i ungefär femton pjäser, alla byggda på historiskt stoff och med kvinnor i de ledande rollerna. Inget drama har krävt så omfattande studier som Kung Byxlös, mitt drama om drottning Margareta. Mina grundläggande frågor var: hur bar Margareta sig åt för att skapa unionen? Vad drev henne? Och vem var hon som person? Under den långa process då jag sökte svar på mina frågor öppnades gradvis portarna till en svunnen värld som jag ständigt trängt allt djupare in i. Min frågeställning vidgades och kom att omfatta frågan hur Norden genom kristnandet blev en del av Europa. Så fick bokens titel ytterligare en innebörd, eftersom den också syftar på den historiska kontext som drottning Margareta levde och verkade i.

Drottning Margaretas livsgärning är förvisso remarkabel, men den är inte unik i sitt slag. Margareta ingår i en tusenårig tradition av europeiska drottningar som verkat för fred och försoning i Europa, bland dem Radegunda av Poitiers, Ingegerd av Kiev, Margareta av Skottland, Teofano av Tyskland, Eleonora av Akvitanien och Jadwiga av Polen-Litauen. Dessa medeltida drottningar samarbetade ofta med nunnekloster ledda av abbedissor som kämpade för liknande mål. Idag är dessa medeltida drottningars, abbedissors och nunnors arbete och deras starka sociala engagemang i det närmaste okänt, särskilt i det alltmer sekulariserade Sverige. Jag vill med denna bok väcka nytt intresse för detta arv och dess betydelse för formandet av Europa och Norden.

För Margaretas del utgjorde Heliga Birgitta (1303-1373) hennes inspirationskälla. Birgitta Birgersdotter var 1300-talets stora andliga auktoritet känd i hela Europa för sina ursinniga angrepp mot samtidens maktmissbruk och moraliska förfall. I en tid då teologin var på väg att stelna och förvandlas till en alltmer teoretisk akademisk disciplin som helt uteslöt kvinnors tankar och erfarenheter återtog Birgitta ett förlorat kvinnligt tolkningsperspektiv och skapade en ny klosterorden, kallad Frälsarorden, avsedd ”först och främst för kvinnor”. Klostret som byggdes i Vadstena var tänkt som en ”ny vingård” både i Norden och i Europa, en källa till förnyelse av både den andliga och den världsliga makten. Det var Birgittas äldsta dotter Märta som fostrade Margareta till drottning. Märtas egen dotter Ingegerd blev Margaretas närmaste vän och så småningom den första vigda abbedissan i Vadstena kloster. Åt dessa tre kvinnor - Birgitta, Margareta och Ingegerd - har jag ägnat varsitt kapitel i boken.

Av många historiker har drottning Margaretas tid som nordisk regent bara setts som ett fullföljande av den politik som hennes far Valdemar Atterdag lade grunden till. Denna bild skapades i slutet av 1800-talet av den danske historikern Kristian Erslev (1852-1930). Jag ser det inte så. Visst var Margareta sin fars dotter i mångt och mycket, hon hade ärvt hans viljestyrka, energi och målmedvetenhet, men hennes metoder var rakt motsatta faderns och hennes målsättning en annan: hon ville förverkliga Heliga Birgittas visioner om Norden som föregångsland för en förändring i Europa.

På Historiska Museet i Stockholm finns numera en permanent utställning som i stora drag ger bilden av Sveriges historia. Drottning Margareta finns med bland huvudpersonerna och står i en glasmonter iförd en klänning i guldtyg (se nästa sida). Den har en intressant historia. Förlagan ansågs ha burits av drottning Margareta (senare tiders forskning har dock ifrågasatt detta) och förvarades efter hennes död intill hennes gravplats i Roskilde Domkyrka. År 1658 togs klänningen som krigsbyte av Karl X Gustav på order av hans tyskfödda – och danskhatande! - drottning Hedvig Eleonora. Den fördes till Sverige och placerades i Uppsala Domkyrka. Där har den stannat kvar sedan dess. I samband med 600-årsjubileet av den nordiska unionen år 1997 återskapades tyget till klänningen under ledning av Christina Rinaldo, lektor i handvävning vid Vävskolan i Borås, och två kopior syddes upp. Den ena skänktes till Danmark och den andra användes till den stora utställning som skapades i samband med unionsjubileet. Dockan i montern på Historiska Museet bär en klänning sydd i ett tryckt sidentyg, som togs fram samtidigt. Klädseln ger intryck av en förnäm härskarinna som skrider omkring i uppvärmda slottssalar elegant klädd och med krona på huvudet. Och det är kanske just den signalen som är meningen att sända ut. Texten intill montern lyder:

År 1397 bildas Kalmarunionen, mellan Sverige, Norge och Danmark. De tre rikena styrs av drottning Margareta, medeltidens mäktigaste individ i Norden. Unionen är ett tidstypiskt försök att skapa ordning ur kaos – men det är en ordning på herremännens villkor, inte på folkets.

Som läsaren av denna bok kommer att se är min bild HELT annorlunda. Jag menar att drottning Margaretas politik missgynnade ”herremännen” och gagnade ”folket”. Hon vingklippte stormännen och krigarherrarna, vars maktställning vuxit sig stark under de många krigen inom och mellan de nordiska länderna. Margareta var ”de fattigas och eländas” drottning. Jag ser dessutom skapandet av den nordiska unionen som ett kvinnoprojekt. Drottning Margareta var omgiven av en grupp starka, hängivna och visionära kvinnor: Heliga Birgittas döttrar Märta och Katarina, fostersystrarna Katarina och Ingegerd, adoptivdottern Katarina av Pommern och svärdottern Filippa. Och det var tack vare Margareta som Heliga Birgitta blev helgonförklarad och Vadstena kloster fick sin starka position som ett andligt centrum i norra Europa.

Tillbaka!