Utdrag ur Margareta Skantzes föredrag
om Elin Wägners Väckarklocka

Foto: Mats Kockum

Något tillspetsat kan man säga att Folkhemmet är en fortsättning på den organisatoriska modell som infördes av Gustav Vasa. Den svenska välfärdsstaten har byggts uppifrån. I inget annat land i Europa har en sådan genomgripande samhällsomvälvning kunnat ske praktiskt taget helt utan blodspillan. Hela Folkhemsprojektet går att se som ett centralstyrt fältslag mot fattigdom, sjukdom, klassklyftor och bostadsbrist, ett projekt där de enskilda individernas personliga önskemål har fått stå tillbaka för genomförandet av en stor och övergripande samhällsutopi.

Folkhemsbygget var enligt Elin Wägner ett manligt projekt. Männen ordnade bostadsmiljön och levnadsbetingelserna åt ”sina” kvinnor – men utan att egentligen lyssna till kvinnornas egna önskemål och erfarenheter. Visserligen fanns också kvinnor med i byggandet av Folkhemmet, men dessa kvinnor har bara tillåtits bygga inom de gränser och riktlinjer som redan dragits upp av männen: de har tillåtits tapetsera och måla om ett och annat rum i Fadershuset. Elin Wägner kräver någonting mer och större, hon nöjer sig inte med att kvinnorna anvisas vissa så kallade ”kvinnofrågor”, som rör kvinnornas egna kroppar och barnafödandet. Hon vill att ett helt nytt hus ska byggas, enligt ritningar som skapas i samverkan mellan män och kvinnor.

Folkhemmet var ett urbant projekt, en rörelse bort från landsbygden och naturen, ett försök att undslippa det tvingande kretslopp som naturen underkastar människan. I Folkhemmet är i stället naturen underkastad människans behov, naturen är till för att exploateras och därigenom skapa materiell rikedom åt människan eller för att tillfredsställa hennes behov av rekreation och avkoppling. Den moderna civilisationen har skapat fiendskap mellan människa och natur. Elin Wägner menar att hela den västerländska civilisationen är genomsyrad av ett krigiskt tänkande som också kommer till uttryck i synen på naturen: "Soldaterna besprutar de största fienderna med kulor, lantmannen besprutar de minsta med sina kemiska lösningar." Den yttersta drivkraften i den västerländska civilisationen är enligt henne det hon kallar härskarmentaliteten.

Tillbaka!