Kung Kristina 1990

Cecilia Sörman som Kristina, Joakim Stenshäll som Karl X.

Foto: Patric Lundqvist

Karin Pettersson som den unga Kristina och Carina Melin som modern Maria Eleonora.

Foto: Maths Olson

Bland hovmännen märks två unga debutanter, Jens Liljestrand och Mattias Svensson.

År 1990 spelades mitt drama KUNG KRISTINA som sommarteater på Stumholmen i Karlskrona. Dramat hade skrivits för dåvarande UDG-Teaterns ensemble. Karin Pettersson spelade den unga Kristina och Cecilia Sörman spelade den vuxna Kristina Scenografi: Victoria Rosén Musik: Astrid Selling Regi: Margareta Skantze.

Med denna uppsättning inledde jag mitt mångåriga samarbete med scenografen Victoria Rosén och musikern/kompositören/arrangören Astrid Selling.

Uppsättningen av KUNG KRISTINA blev ett stort och färgrikt skådespel som Karlskronaborna talar om än idag. Fonden till de två första akterna - som utspelas i Sverige - utgjordes av gaveln på ett stort gulrappat förrådshus från 1700-talet. Victoria Rosén hade framför denna vägg skapat ett rutigt golv och en stor flyttbar metallkonstruktion som såg ut som en pyramid eller trappa. När Kristina sedan begav sig till Rom följde hela publiken med som deltagare i ett uppsluppet karnevalståg. På andra sidan det stora förrådshuset väntade Rom med sina purpurklädda kardinaler och fallna kvinnor, sina nakna statyer och sitt storpolitiska intrigspel. Allteftersom Kristina åldrades började skymningen falla, himlen färgades i rött och svalorna flög allt lägre.

Sexton föreställningar spelades inför en entusiastisk publik och en lika entusiastisk press. Stumholmen, där KUNG KRISTINA spelades, hade fram till år 1990 varit militärt område och stängt för den civila delen av Karlskronas befolkning. Det kändes som en stark symbolhandling då kulturdrottningen Kristina intog denna militära bastion.

Pressklipp:

Lasse Grahn, Blekinge Läns Tidning: "Kung Kristina visade sig vara en fantastisk pjäs och författaren är att gratulera till en utomordentlig skapelse, där den historiska bakgrunden är väl dokumenterad och mycket skickligt åskådliggjord och dialogen är briljant ... I Margareta Skantzes verklighetstrogna upplaga tycker man sig genom Karin Petterssons och Cecilia Sörmans lysande insatser, ha lärt känna en helt ny drottning Kristina."

Lars Ring, Svenska Dagbladet: "Kung Kristina som iscensättning är något av karneval. Balettinslag, musik och upptåg rytmiserar och håller ihop föreställningen till njutbar helhet. Kvinnor tvättar, män härskar - med ett undantag. Cecilia Sörman iklädd silverklänning spelar Kristina med artikulerad närvaro som någon som fått ögonkontakt med döden och desperat jagar efter att få smaka livet innan det är för sent. Ensemblen med ett stort antal amatörer imponerar. Carina Melin är en rasande Maria Eleonora, besatt av sitt kvinnoskap. Joakim Stenshäll är en gripande om än bullrig och smutsig Karl X Gustav, krigsman med verkligen kär i sin drottning. Svalor lågsniffar över scenen, en bilfärja tuffar förbi med jämna mellan rum som en Karon över ett samtida Lethe. Tempot blir hektiskt, färgerna mer grälla. Iscensättningen allt mer teatral och drömspelsartad. Liemannen klampar närmare - sin fascination inför döden delar uppsättningen med 1600-talet och barocken. Kristina går mot sitt slut, somnar in över bilder och minnen."

Läs om pjästexten!