Kung Byxlös 1995

Gunilla Röör som Drottning Margareta, Kalmar 1994. Foto: Maths Bogren

Gunilla Röör som Drottning Margareta, Åbo 1994. Foto: Bisse Hesser-Skantze

Det var i början av 90-talet som jag inledde mitt stora arbete att hitta berättelsen om drottning Margareta, skapare av den Nordiska Unionen. Sommaren 1994 presenterade jag en första skiss av dramat i form av en halvtimmeslång monolog med Gunilla Röör i rollen som drottning Margareta. Det skedde vid den stora kvinnokonferensen Nordiskt Forum i Åbo, Finland. Vad kunde vara lämpligare än att i detta sammanhang lyfta fram den då mycket okända nordiska unionsdrottningen Margareta och hennes livsverk?

Jag hade kontaktat Gunilla Röör eftersom jag tyckte att det fanns en porträttlikhet mellan henne och drottning Margareta så som hon avbildats i gravmonumentet i Roskilde. Jag skrev ett långt brev och frågade om hon ville göra rollen under obefintliga premisser. Och till min häpnad sade hon ja. Jag sökte och fick några tusenlappar från Nordiska Kulturfonden för att genomföra det hela.

Vi repeterade in monologen i Gunillas vardagsrum. Scenografen Kajsa Aronsson var under tiden ute på stan med en av de där tusenlapparna för att leta efter kläder till Drottning Margareta hos Myrorna. Hon hittade: en lätt gulnad särk, en tung mörk kappa, ett radband och en ring. Rekvisitan var en stol med hög rygg och över den låg ett långt stycke medeltidsblått sammetstyg, som flöt ut på golvet. Det var allt. Vi var tillbaka till berättarkonstens rötter, till det som Peter Brook kallar ”den fattiga teatern” – fast här var det lika mycket fråga om estetik som reella villkor.

På hösten uppförde Gunilla Röör monologen KUNG BYXLÖS i Karlskrona, Karlshamn och på Kalmar Slott.

Gunilla Petri, Barometern: ”I Gunilla Röörs gestalt finns också den dubbeltydighet som Margareta Skantze gärna arbetar med. Gunilla Röör är liten och späd, vi talar om drottning Margareta som en kraftkvinna, vi vill se henne som manhaftig, en manlig kvinna. Nu framträder hon både med kroppens späda kvinnlighet och andens starka kraft.”

Håkan Henriksson, Blekinge Läns Tidning: ”Det är en fascinerande och i mycket glömd historia som Margareta Skantze belyser med sin pjäs. […] Gunilla Röör står ensam på den lilla scenen i biblioteket. Hon för fram Margaretas öde övertygande i den halvtimmeslånga föreställningen.”

Läs om pjästexten!