55 Minuter Wägner 1998

Foto: Mats Samuelsson

År 2003 iscensatte jag en förkortad version av ELINS STORA LÄNGTAN på Regionteatern i Växjö. Rollen som Elin spelades av Mary Lou Ward som jag tidigare samarbetat med i min uppsättning av MARIA MAGDALENA. Mary Lou gjorde sin Elin i direktkontakt med publiken, med knivskarpt bett i repliken, parat med den speciella känslighet som jag tror också var Elin Wägners egen: denna egenartade blandning mellan ironiskt och kaxigt, visionärt och hypersensitivt, parat med det erotiskt hungriga.

Föreställningen fick heta 55 MINUTER WÄGNER eftersom jag tvingades korta ner en ursprunglig tvåaktare till en enda akt. Vi gjorde en dygd av nödvändigheten och lät monologen ske med en tickande väckarklocka på Elins skrivbord – som en symbol för den utmätta föreställningstiden men också i en mera överförd bemärkelse. ”Väckarklocka” var namnet på Elin Wägners andliga testamente där hon samlade ett helt livs tankearbete.

Föreställningen hade premiär i Elin Wägners egen hemtrakt, på bygdegården i Tolg inför en stor och entusiastisk publik som gav förställningen stående ovationer. Den gick sedan ut på turné under två säsonger.

Pia Huss, DN: ”55 minuter Wägner är både tänkvärd och underhållande. I gestaltandet av ett enskilt öde är stycket fascinerande och som inlägg i debatten vad gäller våra villkor både på mikro- och makronivå är den bestickande.”

Mikael Ankarvik, Norra Skåne: ”Det är en tät och klok pjäs. När väckarklockan tickat färdigt. Och slutligen ringer, undrar jag vad Elin Wägner skulle tycka om världen idag. Det skulle vara oerhört intressant att veta.”

Jane Betts, Blekinge Läns Tidning: ”Lyckat drama om Wägners liv.”

Margareta Andersson, Sydöstran: ”Det måste till en skådespelare som utstrålar energi för solorollen som Elin Wägner. Den energin har Mary Lou Ward, och hos visar den komplicerade kvinnan Elin tydligt på scenen, intellektuell och blodfull på en gång. […] Det är en berörande liten pjäs, och den är välkommen.”

Läs om pjästexten!