Bertha von Suttner

Bertha von Suttner (1843-1914), författare, tidskriftsredaktör och fredsaktivist, var en av de viktigaste initiativtagarna till det sena 1800-talets hängivna kamp för att förhindra de båda världskrig som skulle söndertrasa Europa under 1900-talet. Hon var dotter till en general i det österrikiska kejsardömet och hade som ung på ett okritiskt sätt anammat den tidens nationalistiska tankar och beundran för militärväsendet. I trettioårsåldern då hon var guvernant åt fyra flickor hos familjen von Suttner träffade hon sin blivande man, sonen i huset, den sju år yngre Arthur. De blev lidelsefullt förälskade och gifte sig i hemlighet mot sina båda familjers önskan. Tillsammans flydde de till Kaukasus där de under nio år levde ett ganska fattigt liv som skriftställare och musiklärare. De brann båda för en annan värld, en värld utan krig, en värld där mellanstatligt konflikter avgjordes inte med militärt våld utan via domstolar.

Tillsammans studerade de Herbert Spencer och Charles Darwin. Intressant är att de gjorde helt andra tolkningar av Darwin än de gängse, som tagit fasta på uttrycket ”survival of the fittest”, den starkes överlevnad. I stället lyfte de fram de texter hos Darwin som understryker vikten av samarbete för artens överlevnad. De varnade också för den förestående ”maskinåldern” som skulle bli följden av den aggressiva nationalismen och upprustningen i Europa.

År 1889 utkom den epokgörande boken Waffen nieder! av Bertha von Suttner. Det är en flammande appell mot krigets och nationalismens vansinne. Hon ger initierade bilder från överklassens Wien med dess krigshetsande aristokrati, inte minst gisslar hon kvinnorna som i de förnäma salongerna visar sin ohöljda och sexualiserade beundran för militärerna i sina uniformer. Mot detta ställer hon skräckbilder från krigets bakgård: de lemlästade soldaterna och de skadskjutna hästarna som ligger övergivna och under stora plågor sakta dör i slagfältets gyttjiga lera.

Boken blev en sensation. Tolstoy skrev till Bertha von Suttner: ”På samma sätt som Harriet Beecher Stowes bok Onkel Toms stuga fick stopp på slaveriet, så kommer Er bok att få krigen att upphöra.”

Fast det blev ju inte så. Bertha von Suttner, änka under tolv år efter sin högt älskade make, kämpade in i det sista. Hon dog ett par månader före Första Världskrigets utbrott.

I Sverige finns en särskild länk till Bertha von Suttner eftersom hon under en kort tid var sekreterare och hushållerska hos Alfred Nobel i hans våning i Paris. De brevväxlade sedan hela livet, fram till hans död, och han följde med stort intresse hennes fredsarbete. Troligen var det till hennes ära som fredspriset instiftades. Bertha von Suttner erhöll själv som första kvinna detta pris år 1905.

Någon gång skall jag skriva en enaktare om henne och Alfred Nobel.