Elin Wägner

Elin Wägner (1882-1949) författare, journalist, pacifist, debattör, fredsaktivist, filosof är den som först av alla ledde mig in på spåret i det som blivit mitt livslånga sökande: kvinnornas historia. Hennes bok Väckarklocka är och förblir en av mina allra viktigaste inspirationskällor.

Den utkom år 1941, mitt under Andra Världskriget, under den mörka tid, då fascismen och nazismen såg ut att gå segrande över Europa, ett nattsvart år av förtvivlan och desperation: det år då hennes båda författarkolleger Virginia Woolf och Karin Boye tog sina liv. Men Elin Wägner såg det som en plikt att inte ge efter för de destruktiva krafterna utan att blicka framåt och att våga hoppas på en ny tid bortom kriget. Hon skrev boken Väckarklocka som ett diskussionsunderlag inför skapandet av en värld där kriget inte längre är möjligt.

Elin Wägner analyserar det hon kallar den "västerländska härskartanken" och anlägger ett historiskt perspektiv för att förklara den handlingsförlamning som hon ansåg drabbat framför allt kvinnorna. I hennes tankevärld var det kvinnorna som hade ”ett heligt uppdrag” att befria mänskligheten ur idén om militärt våld som en väg att lösa konflikter. Hon var också tidigare än de flesta medveten om miljöförstöringens effekter.

Enligt Elin Wägner måste vi åter börja betrakta naturen som en levande organism som dikterar villkoren för människans existens på jorden. Därför är arbetet för miljön också ett arbete för att hejda krigen. En av hennes sentenser lyder: Fred på jorden förutsätter fred med jorden.

Elin Wägners genomgripande analys av det västerländska samhället ur ett kvinnoperspektiv var långt före sin tid. Kanske är det först idag som vi till fullo kan förstå och tillgodogöra oss hennes tankar kring kvinnorna, freden och ekologin.

Om henne har jag skrivit monologen ELINS STORA LÄNGTAN.