I slutet av 1960-talet studerade jag drama-teater-film vid Lunds universitet. En av mina lärare var Ulf Gran, som undervisade i textanalys. Han kom att bli min livslånga mentor och förebild. Jag blev medlem i hans teatergrupp Protevs, där jag medverkade som skådespelare och regissör under fyra års tid. Ulf Grans hävdande av textens grundläggande betydelse för scenisk gestaltning kom att bli vägledande för mig.

Inom filmens värld finns begreppet ”auteur-filmare”, som beskrivning av de regissörer som inte bildsätter någon annans manus utan utgår från sina egna inre bilder. Flertalet av mina dramer har tillkommit i en liknande process: medan jag skriver har jag hela tiden den kommande sceniska gestaltningen för ögonen. Mina främsta inspirationskällor är den grekiska tragedin och den elisabetanska teatern. Här speglas stora historiska skeenden och vändpunkter i enstaka individers livsöden. Detta har jag försökt uppnå i mina dramer, som alla bygger på historiskt stoff.