Kung Byxlös 2011

Drottning Margaretas klänning syddes upp för föreställningen

Dramat uppfördes i den stora stenladan på Johannishus slott med sin väldiga rymd (över 600 kvm), sina djupa fönsternischer och sitt stiliga bjälklag som för tankarna till en medeltida katedral. Även den natursköna miljön strax utanför Ladan utnyttjades i iscensättningen.

Sommaren 2011 iscensatte jag tillsammans med Teater Kontur mitt drama Kung Byxlös i en stor stenlada vid Johannishus slott norr om Ronneby, en magnifik spelplats med väldig rymd, 60 x 30 m, tjocka vitkalkade väggar med djupa fönsternischer, en takhöjd och bjälklag som för tankarna till en gotisk katedral.

För produktionen svarade Teater Kontur, som jag grundat år 2005 tillsammans med Astrid Selling, Viktoria Rosén och Emelie Trossö. De båda bärande rollerna gjordes av professionella skådespelerskor. Margareta spelades av Karin Pålsson och Ingegerd av Karin Danielsson Bång. Jag hade arbetat med dem redan 1988 i min uppsättning INFÖR DOMEN tillsammans med UDG-Teatern. Emelie Trossö gjorde rollen som drottning Margaretas narr, obekväm sanningssägare och konferencier i en och samma person.

På och bakom scenen fanns också ett trettiotal musiker, sångare, dansare och amatörskådespelare från Blekinge. För musik och sång - arrangemang, urval och komposition - svarade Astrid Selling och Elisabeth Ekman, samma duo som skapade musiken till SVART MADONNA. Som ett tema genom föreställningen gick musik på harpa. Den stora finalen med åtta harpor var helt överdådig.

Viktoria Rosén svarade för kostym och scenografi. Allt mycket enkelt, mycket rent. En stol. En vit trälåda som fick varierande funktioner som sittplats, talarstol och likkista. En blodröd lång matta. Kläder i mättade färger: rostrött, ockragult, lindblomsgrönt, benvitt.

Holger Tistad svarade för en raffinerad ljussättning som skapade ständigt nya rum. Än idag minns jag lövskogen där Margareta och Ingegerd lekte som barn och som återkom i den avslutande scenen där de båda kvinnorna i Margaretas dödsögonblick åter förenas i ungdomens drömmar.

Även miljön utanför ladan användes, då hela publiken fick följa med ut genom en av stenladans stora portar och vinka farväl till den unge prins Olof som red iväg med sitt följe in genom lövskogen på det som skulle bli hans sista resa.

Läs om pjästexten!