Ända sedan jag som barn gick i söndagsskolan har jag varit fascinerad av Maria Magdalena. Jag älskade hennes namn och kunde säga det om och om igen – Maria Magdalena, Maria Magdalena, Maria Magdalena – bara för att få lyssna till själva klangen i hennes namn. Jag fascinerades av henne därför att hon var så känslostark och hade så långt vackert hår. Maria Magdalena har följt mig genom livet. Hon är själva arketypen för den passionerade och hängivna kvinnan som följer sitt hjärtas röst.

Under medeltiden sågs Maria Magdalena som den största av alla kvinnliga förebilder. Hennes liv förkroppsligar resningen från yttersta förnedring som föraktad och utstött, ”besatt av sju demoner”, till upphöjelsen som apostlarnas apostel. Hon namnges flera gånger av alla fyra evangelisterna, främst av Johannes.

Men hon finns också som en namnlös anad närvaro i evangelierna. Kanske är hon den prostituerade kvinna som ska stenas till döds av ett manlig kollektiv och som Jesus räddar med orden: ”Den av eder som är utan synd, han kaste första stenen på henne.” (Joh 8:1-11) Kanske är hon kvinnan som gråtande kommer instörtande i Simon fariséns hus, där Jesus ligger till bords inbegripen i ett samtal. Hon lägger sig vid Jesu fötter, smörjer dem med olja, torkar dem mitt sitt löst hängande hår medan hon oupphörligt kysser dem. Det är en oändligt pinsam scen. Men miraklet sker. Jesus tar henne i försvar inför alla de närvarande männen och framhåller henne som ett föredöme. (Luk 7:36-50) Kanske är hon kvinnan med alabasterflaskan som smörjer Jesu hår med dyrbar balsam. Nu ligger hon inte längre vid Jesu fötter, nu står hon upp och smörjer hans huvud som man smörjer en konung. Lärjungarna protesterar ilsket mot vad de ser som slöseri med pengar. Men återigen tar Jesus henne i försvar med orden: ”Sannerligen säger jag eder: Varhelst i hela världen detta evangelium bliver predikat, där skall ock det som hon nu har gjort bliva omtalat, henne till åminnelse.” (Matt 26: 6-13)

Maria Magdalena är den mest trofasta av alla Jesu lärjungar. Alla de utvalda manliga apostlarna överger Jesus i hans dödsstund. Alla utom den unge Johannes. Han bevittnar hur ett litet sällskap av kvinnor följer Jesu dödskamp på korset. Han bevittnar också Maria Magdalenas möte med den uppståndne Jesus Kristus och beskriver detta i en av de allra vackraste passagerna i hela Bibeln. (Joh kap 20)

Om henne har jag skrivit dramat MARIA MAGDALENA.

I boken MARIA MAGDALENA – DEN FÖRSTA APOSTELN finns en längre essä där jag beskriver hur synen på Maria Magdalena förändrats under århundradenas lopp.