Olympe de Gouges (1748-1793) var lidelsefullt engagerad i det sena 1700-talets stora politiska omvandling i Europa. Hon var dramatiker och ville med sina teaterpjäser påverka sin samtid. Tidigare än de flesta såg hon att den Franska Revolutionens stolta fältrop ”Frihet – Jämlikhet – Broderskap” egentligen bara handlade om en liten del av världens befolkning: den västeuropeiska manliga eliten. Kvinnorna och slavarna stod utanför. En av hennes pjäser, ”Zamore et Mirza”, är en flammande protest mot slaveriet i Amerika.

När hennes revolutionära bröder gav ut sitt manifest om de mänskliga rättigheterna (på franska är ordet människa och man detsamma) skrev hon omedelbart en egen pamflett som beskrev kvinnans rättigheter, ”Déclaration des droits de la femme et de la citoyenne”. Ett citat: ”En kvinna har rätt att bestiga schavotten. Då måste hon också ha samma rätt att bestiga talarstolen.”

Men snart blev hennes stämma alltför obekväm. Hon fängslades och avrättades utan rannsakan. Hennes huvudlösa kvarlevor kastades i en massgrav. Hennes eftermäle svärtades ner. Så här beskrevs hon av en fransk historiker under 1800-talet: ”Hon tog sig friheten att agera och skriva om saker som hennes klena intellekt inte förstod.” Idag är Olympe de Gouges på väg att återupprättas. År 2006 döptes ett torg i Paris efter henne.