Bertha von Suttner (1843-1914), författare, tidskriftsredaktör och fredsaktivist, var en av de viktigaste initiativtagarna till det sena 1800-talets kamp för att hejda den eskalerande militarismen i Europa.

Hon föddes i den då böhmiska staden Prag som grevinnan Kinsky von Wchinitz und Tettau. Hennes far var militär men dog redan innan Bertha föddes. Modern spelade bort familjeförmögenheten på kasino och Bertha måste bli självförsörjande. I trettioårsåldern fick hon anställning som guvernant åt fyra flickor hos familjen von Suttner. Där träffade hon sin blivande man, sonen i huset, den sju år yngre Arthur. De blev lidelsefullt förälskade och gifte sig i hemlighet mot sina båda familjers önskan. Tillsammans flydde de till Kaukasus där de under nio år levde ett ganska fattigt liv som skriftställare och musiklärare. De brann båda för en annan värld, en värld utan krig, en värld där mellanstatliga konflikter inte avgörs med militärt våld utan via internationella domstolar.

Tillsammans studerade de Herbert Spencer och Charles Darwin. Intressant är att de gjorde helt andra tolkningar av Darwin än de gängse, som tagit fasta på uttrycket ”survival of the fittest”, den starkes överlevnad. I stället lyfte de fram de texter hos Darwin som understryker vikten av samarbete för artens överlevnad. De varnade också för den förestående ”maskinåldern”.

År 1889 utkom hennes epokgörande roman ”Waffen nieder!” (”Ned med vapnen!” finns i flera svenska översättningar. Den första av Mauritz Boheman utkom redan 1890.) Boken är en flammande appell mot krigets vansinne. Bertha von Suttner ger initierade bilder från överklassens Wien med dess krigshetsande aristokrati. Inte minst gisslar hon kvinnorna som i de förnäma salongerna visar sin ohöljda och sexualiserade beundran för uniformsklädda militärer. Mot detta ställer hon skräckbilder från krigets bakgård: de lemlästade soldaterna och de skadskjutna hästarna som ligger övergivna och under stora plågor sakta dör i slagfältets gyttjiga lera.

Boken blev en sensation. Tolstoy skrev till Bertha von Suttner: ”På samma sätt som Harriet Beecher Stowes bok Onkel Toms stuga fick stopp på slaveriet, så kommer Er bok att få krigen att upphöra.”

Fast det blev ju inte så. Hon dog ett par månader före Första Världskrigets utbrott. In i det sista arbetade hon med att förbereda en stor fredkonferens för att hejda det annalkande kriget. Det blev ingen fredskonferens. Men året därpå samlades kvinnor från krigförande länder till det stora fredsmötet i Haag år 2015. Det bildade upptakten till skapandet av Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet. Det var också här som president Wilsons program för fred i fjorton punkter skapades.

I Sverige finns en särskild länk till Bertha von Suttner eftersom hon under en kort tid var sekreterare och hushållerska hos Alfred Nobel i Paris. De brevväxlade sedan hela livet, fram till hans död, och han följde med stort intresse hennes fredsarbete. Troligen var det till hennes ära som Nobels fredspris instiftades. Bertha von Suttner erhöll själv som första kvinna detta pris år 1905.