Edith Stein

År 1999, precis på tröskeln till ett nytt millennium, utsågs Edith Stein till ett av Europas tre kvinnliga skyddshelgon. Hon var judinna och katolik och dog i Auschwitz år 1942.

Edith Stein (1891- 1942) föddes i en judisk familj i staden Breslau i Tyskland (idag heter staden Wroclaw och ligger i Polen. Hon var yngst av elva syskon och sin moders ögonsten. Hon växte upp i en sekulariserad omgivning där det bara var modern som höll fast vid sin judiska tro. Edith såg henne ofta försänkt i djup bön.

Edith Stein var en lysande studiebegåvning. Hon studerade filosofi och en strålande akademisk karriär tycktes ligga framför henne. Men Första Världskriget ändrade i ett enda slag hennes liv – liksom det gjorde för hela hennes generation. Flera nära vänners död i detta ohyggliga krig som för all framtid förändrat och sargat Europas själ fick henne att börja söka en djupare sanning om livets och existensens villkor. En kväll fann hon hos en god vän ”Boken om mitt liv” av den spanska karmelitnunnan Teresa av Avila (1515-1582). Hon läste hela natten och på morgonen visste hon: ”Detta är sanningen.”

Edith konverterade till katolicismen. Den högt och innerligt älskade modern skulle aldrig förstå eller förlåta sin dotter för det steg hon tagit. Detta förblev för Edith Stein en gnagande smärta.

Under 1930-talets tilltagande judeförföljelser drabbades Edith av yrkesförbud. Hon erbjöds möjligheter att fly ut ur Tyskland men hon nekade. Hon älskade Tyskland, det var hennes hemland och hon ville inte överge det. Hon anslöt sig till karmelitnunnorna i Köln och tog sig namnet Teresa Benedicta av Korset. Tidigare än alla andra förstod hon vad som skulle bli hennes öde. Hennes medsystrar har berättat hur hon bad hela nätter och med vilken inlevelse hon talade om Jesus i Getsemane och hans ensamma bön.

Edith Stein var tyska och judinna. Hon frågade sig: ”Vem ska sona det som nu händer det judiska folket i Tyskland? Vem ska förvandla denna enorma skuld till en välsignelse för våra båda folk?” Och hennes svar blev: ”Bara hatets offer kan göra det om de i stället för att låta sina sår skapa nytt hat är villiga att bära lidandet – både offrens och deras plågoandars.”

Det var denna börda som Edith Stein bar. Det var för försoningens skull som hon frivilligt gav sitt liv.

Om henne har jag skapat musikberättelsen KVINNA I HAKKORSETS SKUGGA.

En dag skall jag också skriva ett drama om henne och hennes syster Rosa.